Veckan som gått

Vecka 20

Hallå där ute i den berömda holken. Nu är det tisdag och jag har helt glömt bort att göra en veckan som gått på hur länge som helst. Nu är vi inne på förra veckan, alltså vecka 20 och jag gjorde senast en sådan om veckan som gått, då det var vecka 16.

Jag glömmer alltid bort att göra dessa eller så struntar jag i att göra dessa, men det är inte medvetet heller. Det bara är så att jag glömmer. Att sätta alarm i mobilen för att komma ihåg känns heller inte som någon lösning tycker jag, det får vara som det är. Lite sporadiskt sådär, det är ju bara charmigt tycker jag.

Veckan som varit kommer här under.

Veckans känsla:

Trötthet, kärlek och en del ilska också. Känslorna flödar hejvilt, utan att jag kan ha någon som helst koll på dessa. Jag har inte bara haft en känsla inom mig, utan flera som du ser.

Jag har varit trött, på grund av att jag har min diagnos Aspergers syndrom och har som de flesta med diagnosen, svårigheter att reglera sömn och vakenhet, samt störningar i dygnsrytmen. Det är kort och gott för att det finns en obalans i produktionen av det sömnreglerande hormonet melatonin som hänger samman med att överföringen av kemiska ämnen mellan hjärncellerna fungerar sämre. Normalt ökar melatoninproduktionen under kväll och natt och är låg under morgon och dag, eftersom den styrs av ljuset. Hos en person med Asperger eller autism är det tvärtom.

Kärlek har jag känt, eftersom jag för första gången fått hålla min systerson i famnen. En del personer som inte vet bättre säger att en person med min diagnos är känslokall, men det stämmer inte. Jag är inte ett dugg känslokall. Jag har hur mycket känslor som helst inom mig och de kommer ut i form av tårar.

Veckans bästa:

Att det i torsdags gått 3 veckor sedan jag tog första dosen med vaccin mot pandemin och att jag är klar för att kunna hålla min systerson och kunna krama min systerdotter, samt vara inomhus hos min syster.

Jag är så glad över att jag har kunnat hålla min systerson och varit den moster jag känner att jag vill vara. Det känns mer som att allting är på riktigt, eftersom jag fått hålla min systerson. Jag hade trott att jag aldrig skulle kunna älska en pojke, men det har visat sig vara helt tvärtom. Jag kan älska en pojke lika mycket som jag kan älska en tjej. Det är så att jag älskar min systers barn lika mycket och kommer alltid att göra också. Det är ett som är säkert faktiskt.

Veckans längtan:

Det är att få komma tillbaka till jobbet igen. Det är helt olidligt att bara gå hemma och inte ta sig för någonting. Jag kan inte ta mig för någonting eftersom jag har min diagnos och då blir det att jag mest sitter hemma framför dator, surfplatta och mobil. Det är inte särskilt bra alls, men jag varvar ju med TV också. Inte bra för ögonen som tar så mycket stryk av det och det gör att det blir så mycket sämre med min syn.

Veckans godaste:

Den där var klurig och ingenting jag har någon aning om vad jag ska välja. Jag har inte ätit någonting gott så, som jag kan tipsa om här i alla fall.

Veckans se fram emot:

Om jag nu visste vad det är jag ser fram emot, så skulle jag skriva det här. Det är ju så att jag inte vet vad jag ser fram emot och då är det svårt att kunna skriva det också.

Veckans mest likeade bild:

Jag måste gå in på Instagram, för att se vilken av alla bilder jag lagt upp under veckan som är mest likead. Det är så att man inte här i bloggen kan likea bilder sådär som man kan på Instagram och det är synd.

I skrivande stund har bilden här ovan på mig fått 23 gilla-markeringar. Det är därför den är den mest likeade bilden jag lade in förra veckan.

Bilden är från när jag var till Ljustorpsån med min pappa i torsdags.

Fotograf: Min pappa

Gillar

Kommentarer

Shining
Shining,

Tack för att du är du❤

nouw.com/shining