Varför är jag som...

Hallå i holken. Hoppas allt är på topp med dig. Med mig är det väl lite sådär.

Varför är jag som en öppen bok? Varför berättar jag saker när jag ändå inte får någonting tillbaka för det?

Jag gör om det gång på gång, men får ingenting tillbaka för det, förutom det gamla vanliga. Med det gamla vanliga menar jag att att jag får typ inte höra någonting om någonting för att vara ärlig.
Ibland känns det som att jag berätta saker, bara för att jag är så som person mot vissa människor. Det kanske är så att tystnaden mellan mig och dessa människor inte är någonting som jag föredrar. Måste jag då berätta om familjen? Måste jag då berätta hemliga saker eller jag menar mer privata saker? Nej, det måste verkligen inte. Det kanske uppfattas som att jag skryter, men det är inte min avsikt att göra så. Vet dock inte om jag har uppfattats så.

Inatt hade jag svårt att sova, så jag klev upp och tömde diskmaskinen när jag inte kunde sova. Alla tankar som mal på, om och om igen. De mal på om vissa saker som jag fått slängda i ansiktet, från avundsjuka människor eller människor som bara säger utan att tänka. Jag vet inte om det är deras avsikt att såra, men det tror jag inte. Ändå känns det så för mig, när jag är ensam och tankarna snurrar. Jag känner mig inte riktigt klar i huvudet med dessa tankar som bara snurrar.

Jag vet att det inte är bra att bara tänka och älta till förbannelse, men för mig går det inte att få stopp. Jag har min Asperger syndrom att tacka för att jag ältar saker fram och tillbaka i min hjärna. Varför ska visa ord från dessa personer jag brukar berätta för kännas mer än andra? Kanske inte kännas på så vis, men sätter sig fast på hjärnan som en parasit och förökar sig.

Jag vet inte om jag kanske gör en höna av en fjäder, som man brukar säga. Jag vet verkligen inte hur jag ska tänka eller inte tänka just nu. Tankar mal fram och tillbaka, det stör mig något otroligt. Sedan är det vädret utanför med denna jävla dimma, som också gör sitt till.

Jag vet inte liksom hur jag ska låta dessa tankar få flyga iväg och inte kommer åter just nu. Jag vill verkligen sluta tänka och jag vill verkligen sluta berätta för folk som inte har någonting med mig och min familj att göra egentligen. Det jag känner att jag kan berätta är hur min dag har varit, om man inte får höra någonting om det också? Jag vet inte riktigt och orkar inte sätta mig in i eller spekulera hur allting kan komma att bli.

Nu tänker jag ta mig en liten tupplur, innan jag ska dra iväg till jobbet. Jag är så trött och sov dåligt inatt, även om jag inte var vaken så länge.

  • Tankar
  • 52 visningar

Gillar

Kommentarer

Shining
Shining,

❤ Du är inte ensam med dina tankar. Jag fundera likadant om varför den säger och gör si och så. Vad menar du? Vad vill du osv.

Jag vet inte vad du menar med att du inte får något tillbaka. Är det bloggen eller är det i livet i övrigt? Jag uppskattar hursom att du delar med dig om det du gör. Kram

nouw.com/shining
mynameisjossan
mynameisjossan,

Det är bara så att när jag berättar saker för folk, så berättar de ingenting tillbaka. Säger att de inte kan berätta saker, eftersom det är privat osv. Medan jag berättar hur mycket som helst verkligen. Det är så jag känner, att jag inte får någonting tillbaka från de jag berättar saker för. De berättar ingenting tillbaka. Det är så jag känner liksom. Inte för att jag behöver berätta eller att de heller behöver berätta någonting alls. Inte så jag menar, men kan vara roligt någon gång iallafall om man ger och tar, om du förstår

nouw.com/mynameisjossan
Shining
Shining,

Ah, då tror jag att jag förstår precis vad du menar. Det hör säkert till diagnsoen. Jag är likadan. Jag är så öppen med vem jag är och vad som händer i mig och med mig. Medan andra (neurotypiska) liksom mer stannar upp och funderar över vad som bör sägas, vad sde vill framstå som och hur de vill marknadsföra sig. Med diagnsoen kan man vara lite filterlös. det rä både en tillgång och en motgång. Jag tror jag förstår hur du menar. det mesta känns så liksom tillrättalgt och falskt i relationer beroende på att man inte förstått att så går det sociala spelet till. Och då blir man lite ledsen och undrar varför man själv visat allting men inet den tillbaka.

Kram

nouw.com/shining