Solig fredag

Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att läget är fint med dig, vilket det är med mig.

Igår var det begravning för min närmsta granne. Det var så ljust och fint där vi var. Jag minns inte att jag någonsin varit in till det där stället där vi var. Det var en väldigt fin och vit kista som hon låg i. Den var stängd, så man såg inte själva människan som låg där i. Vi sjöng 2 psalmer. Jag kunde tyvärr inte sjunga någon, eftersom jag grät så otroligt mycket. Fick knappt fram ett litet pip. Det började direkt jag kom in i rummet. Jag frågade i alla fall min mamma om grannen låg i kistan eller om det bara var aska. Mamma sa att grannen låg där och att det inte var aska.

Nu håller grannens familj med barn och barnbarn på att städa ut möbler ur lägenheten, vilket gör att allt känns så på riktigt och definitivt nu. De har städat ut annat förr, vilket jag tycker känns jobbigt.

Tur att jag igår hade med en pappersnäsduk att torka tårarna med, eftersom de rann konstant. Vid kistan sade jag ingenting, lade bara på blomman jag hade med mig. Det var en person som läste en dikt hon skrivit, vilket jag inte hörde så mycket av.

Det som jag förknippar med manliga präster, det är inte att de har långt hår. Denna präst vi hade var långhårig. Det är coolt tycker jag, att det inte bara är korthårigt. Det var uppsatt i en hästsvans.

Jag fotade ingenting, eftersom det inte är min sak att göra. Har faktiskt aldrig fotat någon begravning, men det gör ingenting. Jag får minnas i tanken istället.

Av jord är du kommen, jord skall du åter bli och så vidare. Allt var så fint, även om det var sörjande människor som grät. Det känns bra att gråta och sörja. Att få ur sig och bara låta allt komma, tycker jag. Man sörjer, var och en på sitt eget vis.

Efter att vi gått fram för att lämna vår blomma, så kom det fram en granne till mig och frågade "Gick det bra?". Jag sa att det gick bra, medan grannen sa att det var lite jobbigt. Jag gav en kram, vilket för mig kändes rätt i stunden och fick en tillbaka också.

Idag är det en ny dag, på många sätt och vis. Det kommer att gå bra det också. Själv är jag trött och sliten efter gårdagen och lite så. Ska kliva upp och försöka ta tag i att borsta tänderna i alla fall.

Här ovan sjunger Christer Sjögren den fina psalmen Pärleporten.

Utomhus är det sol och fint väder. Önskar att det vore sol hela dagen, vilket jag inte har en aning om det kommer att vara.

Förlåt att jag inte bloggade igår efter begravningen, men jag kände inte att jag orkade eller hade någon lust med det.

Hoppas att du mår bra och får en fortsatt fin dag med allt du tar dig för. Ta hand om dig, så hörs vi snart igen.

Gillar