Hur länge till ska man orka?

Hallå där ute i den berömda holken. Jag startade nyss upp datorn, men kände direkt att bara "NEJ, jag vill inte sitta här. Jag orkar inte", men ändå blev det att jag fastnade här.

Känner mig fortfarande helt matt och orkeslös i hjärnan, när jag väl sätter mig vid datorn känner ju jag. Att skriva här var inte en sådan bra idé kan jag tycka.

Det bränner innanför pannan. Jag vet inte om det verkligen gör det, men det känns som om det är varmt på pannan när jag känner efter. Håller väl inte på att bli sjuk?

I alla fall så ringde den där nära anhörig mig idag, men jag valde att inte svara. Jag känner att jag inte kan prata med den personen just nu, inte efter att personen sårat mig med ord från och till under flera års tid. Jag tar inte hur mycket skit som helst och jag orkar inte heller hur länge som helst. När ska jag inse att det är nog och välja att bryta helt med personen ifråga? Jag har försökt förr, men det har inte varit så lyckat eftersom jag sedan gått tillbaka till att hälsa på, ringa och höra av mig. Det är inte lätt det där när man samtidigt vill sin nära anhörig väl och samtidigt inte vill ha kontakt med tanke på vad den säger som river mer än det bygger och så vidare? Jag är kluven. Hur väljer man att byta helt? Jag har försökt tala med personen, skriva brev, berätta hur personen får mig att må vissa gånger, men ingenting har hjälpt. Jag går tillbaka i alla fall. Jag kan inte beskriva hur ont det gör i mig och så får mina föräldrar ta smällen gång på gång, för att trösta och reparera mig eftersom jag blivit sviken med ord av personen gång på gång. Det är inte lätt att låta bli att höra av sig, även om man inte ska.

Man kan väl jämföra det där med en rökare? Jag har aldrig rökt, så jag vet inte egentligen. Det är väl ändå så att man försöker att sluta röka, håller upp ett tag och sedan åker man dit igen eftersom man får abstinens. Man smakar väl igen och känner att man inte kan vara utan det där giftet. Samma sak är det väl med den här anhörige också. Jag kan hålla upp ett tag, men sedan går det inte längre. Jag hör av mig och så är den där karusellen igång igen.

Jag valde därför att inte svara idag när den där anhöriga personen ringde mig. Jag vill försöka gå vidare, även om det är svårt när jag mår som jag mår och känner mig som jag känner mig i detta nu, med trötthet och så vidare efter att jag blivit sårad med ord av personen gång på gång.

Du kan läsa här, här och här för att få veta vad som gör att jag nu denna gång mår som jag mår och väljer att inte svara när min nära anhörig ringer mig.

Nu tänker jag åter igen stänga av datorn. Det känns jobbigt i hjärnan att sitta här och skriva, även om jag vet att det är det jag behöver just nu. Jag måste ändå lyssna mer på kroppens signaler, än vad jag själv vill i detta nu.

Behöver nog bara ta igen mig ett tag till, så kommer jag nog tillbaka på riktigt med full kraft igen, ett bättre mående med bättre ork och styrka att kunna skriva på bloggen igen som vanligt.

Återkommer inte mer ikväll känns det som. Behöver ta det lugnt och varva ner, sluta tänka på den här anhöriga och bara se på TV i min egen ensamhet. Det är just vad jag nu behöver för att komma igen och återhämta mig mer.

Tack @blackout för att du så flitigt använder ordet anhörig, anhöriga eller anhörige, så att jag också börjat göra det. Lättare att skriva så, eftersom inte alla vet vem det gäller då. Folk som känner mig förstår nog ändå, men jag vill inte att alla verkligen ska veta vem det gäller. Därför är det bra att skriva anhörig.

Gillar

Kommentarer

Blackout
Blackout,

Kan dina föräldrar hjälpa dig att göra upp en plan att förhålla dig till med denna person? Jag vet precis vad du menar. Jag skulle kalla det en destruktiv relation. Toxisk relation. Något i dig triggas av att gå tillbaka. Kanske du håller hoppet uppe om förändring. Du säger att du försökt men inte når fram. Jag tycker du beskriver det bra som en liten abstinens. Du mår inte bra av personen men det är inte alltid så lätt att se vad det är som gör att du dras tillbaka. Är personen manipulativ? Känner du en olustkänsla efteråt? Känner du dig varm eller kall efteråt? Påfylld i energi eller dränerad? Be om hjälp av dina föräldrar att försöka identifiera detta.

Och när du bestämt för om det blir nej, så var benhård. Efter ett tag kommer det ebba ut precis som vid en abstinens.

Tänker på dig. Svara inte personen nu när du mår som du mår. Avvakta, vila och ta sen ett beslut. Massa styrkekramar till dig fina du❤

nouw.com/blackout
mynameisjossan
mynameisjossan,

Hej. Jag skulle säga att den här personen inte har så mycket kontakt med mina föräldrar heller, men skulle nog vilja ha bara att det är ett och annat som gör att det inte blir så. Ibland tycker jag mycket om att prata med den här personen och hälsa på, men ibland inte. Orden den här personen säger sårar mig ofta. Jag förstår inte vad jag gjort för fel. Jag behöver bryta mönstret och inte höra av mig till personen mer. Det är inte bra för någon av oss i familjen och inte för mig heller. Personen har aldrig gjort mig illa med annat än med ord.


Personen är inte manipulativ och har aldrig varit så. Säger att hen inte kan vara sur på mig eller ljuga för mig, kan inte göra mig illa. Då förstår hen inte att det är orden den säger som sårar.


Ibland blir jag faktiskt glad av att prata med personen och berättar personliga saker och allt möjligt. Vi kan ha trevliga pratstunder, men ibland gör personen mig illa med sina ord.

Min familj hade mycket kontakt förr om åren då jag var barn, men inte längre efter att det hänt saker på sina håll där också som jag inte vill gå in på, men i alla fall så skar det sig där också på många plan. Det är väl över 16 år sedan eller så de inte haft kontakt, men jag har försökt hålla uppe och hoppats på att allt ska bli som förr. Det verkar inte komma bli som förr. Ord sårar vet du och inte bara en gång, det kan sitta i för evigt

nouw.com/mynameisjossan
Blackout
Blackout,

Jättejobbigt läge. Nej, det är ju som du säger. ord som sårar. man kanske kan ge det några chanser och förlåta och börja om men till slut så går ju inte det. Orden har förstört allting och det kan bli svårt att reparera det.

Det går inte att göra om samma misstag hur många gånger som helst och tro att allt ska vara bra sen igen.

Hoppas att du kan bryta och låta det läka om det är det du behöver för att sedan ha en ny relation med någon du mår bättre av. Det gör ont det med att bryta. Hela omställningen.

Men inte ska du behöva må som du gjorde igår och idag med. Du ska ju inte behöva få sån ångest. Tänk först och främst på vad du behöver.

Förstår att det är tungt och hemskt för dig nu. Tänker på dig. ❤❤

nouw.com/blackout
mynameisjossan
mynameisjossan,

Hej. Eftersom det är en nära anhörig, så mår jag inte bra av närvaron. Jag försöker låta bli, jsr satt upp lappar i hela lägenheten om att inte kontakta hen igen. Jag kommer inte svara när eller om hen ringer igen. Jag vet att det bara sårar och förstör. Samtidigt är jag uppvuxen med hen, vilket gör det hela än värre. Hela min uppväxt har hen och jag varit väldigt nära och ja, det är svårt. Jag vet inte riktigt. Alla mina närstående, vänner och familj mm har sagt år mig vid upprepade tillfällen i flera år att inte fortsätta ha kontakt med hen, men det är svårt. Jag dras liksom dit, men jag hoppas nu att slippa ha med hen att göra. Ska jag vara en bra och trevlig moster åt det bästa jag har, så måste jag kapa bandet med den här nära anhörige. Annars kommer jag på fullaste allvar att gå i bitar framför ögonen på min systerdotter. Att gråta framför henne och tycka synd om mig själv är det sista jag vill. Det har har faktiskt hänt, tyvärr. Hoppas att snart få ett slut på allt ältande, grubblande osv angående den här personen.


Jag tänker mycket på dig också hur du har det och hur du mår. ❤

nouw.com/mynameisjossan