Jag tycker det känns tråkigt att det inte är som förr, då det fanns kiosker man antingen kunde gå in i själv eller köpa via en lucka i väggen där man fick säga vad man ville köpa.

Jag själv är uppvuxen på kioskernas tid. Då fanns det ta mig tusan kiosker lite överallt, i städer, på landsbygden och så vidare. På vissa ställen fanns det till och med en lanthandel, men det finns inte längre. Det är de stora städerna och lite större orterna som tar över allt mer. Det gamla är inte vad det en gång var. Hur tråkigt det än är, så är det så det är.

Det gick väl inte runt med kiosker och mindre affärer med det nödvändigaste på landsbygden. Det är väl därför kioskerna får stå och förfalla en efter en och de där lanthandlarna också. Det är mer och mer som om landsbygden och det där gamla genuina glöms bort och det där i storstäderna tar över.

Den här kiosken handlade jag på som barn. Jag minns att jag frågade mina föräldrar som var med vad jag skulle säga, när jag skulle köpa en sådan där klubba som både smakar lakrits och hallon. Jag minns inte vad mina föräldrar sa, men jag gick i alla fall fram till luckan och sa "jag vill köpa en fifty fifty klubba" eller om jag sa något liknande. Jag minns i alla fall så tydligt att jag sa fifty fifty.

Mannen där i luckan minns jag bara lite vagt hur han såg ut med stor svart eller i alla fall mörk bred mustasch.

Det måste ha varit väldigt tråkigt att stå där i kiosken, eftersom den inte låg mitt i centrum. Den byggnaden finns fortfarande kvar som du kan se, förfallen och sunkig. Jag har för mig att den var någon som försökte rusta upp den för många år sedan, men det blev inte så mycket mer med det.

När kiosken användes, så fanns det ingen dörr där på framsidan vid själva luckan på kiosken. Den som jobbade där gick då in från ena kortsidan, som du kan se på bilden.

Bilden på kiosken är fotad av mig 10/1-2020.

Jag minns att när jag var liten eller var barn rättare sagt, då hade jag och syrran en varsin uppsättning av dessa dockor. Vi tyckte de var roliga att öppna, för att se vad som gömde sig inuti. Det var först en stor, sedan blev de mindre och mindre, för att sluta med en liten plutt i någon storlek.

Vi lekte alltid att den största var mamman, sedan blev de andra barn till den stora och syskon, om du förstår. Vi hade jättekul och kunde roa oss med dessa dockor i timmar.

Jag tycker det är mysigt att komma ihåg nostalgi från barndomen och kunna tänka tillbaka på alt som var då. I dagens läge tror jag nog inte att barn har sådana dockor eller ens vet vad de är för något.

Nu för tiden kan de se ut som bland annat ugglor eller som Guldlock och björnarna. De där originella har liksom försvunnit. Ingen som kommer ihåg eller ens pratar om hur det var då.

Var kommer dessa dockor ifrån?

Matrjosjka (ryska: матрёшка; uttal i IPA: [mɐˈtrʲoʂkə]) (ofta kallad babusjka/babushka eller rysk docka utanför Ryssland) är en delbar rysk trädocka fylld med allt mindre delbara dockor inuti. Matrjosjka kommer från det ryska flicknamnet "Matrjona" (Матрёна), medan babusjka (бабушка) betyder farmor/mormor på ryska. De bygger vanligtvis på ett tema, som kan variera mellan allt från sagofigurer till sovjetiska ledare.

Den första dockan skapades 1890 av konstnären Sergej Maljutin och en träsnidare i konstnärskolonin på godset Abramtsevo utanför Moskva, som ägdes av konstmecenaten Savva Mamontov. Maliutins design var inspirerad av en uppsättning japanska trädockor som föreställde de sju lyckogudarna i japansk mytologi. Denna första matrjosjkadocka bestod av åtta dockor: först sex flickor, sedan en pojke och längst in ett spädbarn.

År 1900 presenterade Savva Mamontovs hustru dockan på Världsutställningen i Paris, där den fick sitt internationella genombrott och tilldelades en bronsmedalj i kategorin leksaker. Inom några få år tillverkades matrjosjkadockor på ett flertal platser runt om i Ryssland.

Jag och min syster tyckte också det var roligt att vända kropparna bak och fram på våra ryska dockor, så att det såg ut som om deras klänningar var vända bak och fram. Vi kunde också byta delar med varandra och sätta på våra egna (minns inte om det funkade, men det måste nog ha gjort det).

Vi kallade också dessa dockor för ryska gummor. Jag har nästan aldrig haft koll på det rätta namnet, inte förrän jag blev äldre. Säkert döpte vi dem vid namn också, men jag minns inte till vad.

P.S Bilderna är lånade online och är inte mina.

Iglo Cola - GB Glace, Marco Polo - Triumfglass, Pralin - Hemglass, Banana Joe - GB Glace, Clip & Clap - Triumfglass, Glasstrut - Hemglass, Magnum-strut - GB Glace, Comico - Triumfglass, Solero Shots Lime - GB Glace, Snack - GB Glace