Hej på dig, där ute i cyberrymden!

När mamma sparar en massa saker från min barndom, bland annat denna Pippi docka, från 1988. Den fick jag i julklapp, då jag var 2 år.

När min systerdotter fick dockan, då blev hon så glad ska du veta. Hon ville inte släppa taget om den. Hon är 1,2 år och kär i den där dockan, vilket är himla kul faktiskt.

Den där dockan hade flätor som stod rätt ut, har jag för mig. Idag är flätorna nedåt, eftersom den inte hade några flätor när den hämtades upp från förrådet i källaren och fick flätas om.

Min gamla dockvagn som jag fick i slutet av 80-talet finns också kvar. Den kommer också överlåtas till min systerdotter. Det är kul när man spar gamla saker och de kommer till användning av någon annan, tycker jag.

God förmiddag och hallå i den berömda holken!

Nä, men visst är jag rätt olik mig? Jag tycker det i alla fall och min bästa vän minns inte att jag haft långt hår. I ärlighetens namn, så kommer jag själv inte ihåg när det var heller. Jag är så otroligt van att ha kort hår och skippar helst det där långa, eftersom det är skönare för egen del att ha kort år.

Jag kan bjussa på bilden och det tar jag egentligen inte mycket för, även om jag helst inte vill se mig själv från den tiden.

Tyckte jag verkligen att jag var snygg med dessa lockar? Jag måste någonstans ha tyckt det, men de där lockarna försvann ju vid nästa tvättning av håret och var ingenting som höll så länge. Tack och lov säger jag ju bara, nu när jag ser tillbaka på dessa bilder.

Lova mig att inte garva... eller ja, inte så mycket i alla fall.

Det här är 6/11-15 och jag ser inte mig själv ut. Man ser ju att det är jag, men att jag någonsin sett ut sådär är för mig en gåta.

Jag minns inte att jag haft den där typen av frisyr. Jag minns inte heller att jag haft den där typen av färg i håret. Nej, jag ser för gräslig ut om jag ska vara helt ärlig. Jag hade det där halsbandet med Hello Kitty, som jag inte har kvar nu. Jag hade det då i alla fall och älskade det.

Jag fyllde 29 där, men ser ut som ett barn och det är jag ju fortfarande till utseendet och hur jag klär mig. Har liksom inte riktigt vuxit ifrån det där med mönster på tröjan, starka färger och så vidare.

Ni får skratta åt eländet, det kommer jag att göra.