Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att läget är fint med dig.

Där ute lyser solen varm och skön, här inne ligger jag för mig själv i värmen. Det är olidligt varmt och jag är trött, trött efter en intensiv dag igår. Även om dagen inte var alltför svår och heller inte så jobbig att jag inte vet varken ut eller in, så är jag ändå helt tom på energi.

Klev upp klockan 7 igår och sedan sov jag inget extra på dagen. Eftersom jag har min diagnos, så var jag vaken fram till 00.48 ungefär och sedan försökte jag sova. Hade svårt att komma till ro helt enkelt.  Svårt att sova är vardag för mig, liksom mycket annat.

Följande har jag hittat online och det stämmer så bra in med hur det är att vara mig. Vet folk jag läst böcker om och folk jag läst om i blogg som också, liksom jag fungerar bäst om nätterna. Då är man som mest pigg och orkar mer än om dagarna.

Jag har Asperger/autism vilket gör att jag har svårigheter att reglera sömn och vakenhet samt störningar i dygnsrytmen, vilket är en del av sömnstörningar hos en person med autism.

Att hjärnan är annorlunda organiserad hos personer med autism kan troligen förklara en del av sömnproblemen, liksom de speciella biokemiska förhållandena i hjärnan. Men sömnsvårigheterna kan också påverkas av andra funktionsnedsättningar eller sjukdomar som finns samtidigt. Där räknas jag inte in, eftersom jag enbart har Asperger/Autism.

En viktig förklaring till sömnsvårigheterna ligger i nervsystemets speciella och delvis annorlunda sätt att fungera hos personer med autism. Där finns en obalans i produktionen av det sömnreglerande hormonet melatonin som hänger samman med att överföringen av kemiska ämnen mellan hjärncellerna fungerar sämre.

Normalt ökar melatoninproduktionen under kväll och natt och är låg under morgon och dag, eftersom den styrs av ljuset. Förhöjda halter av melatonin under dagtid och svagare svängningar i melatoninproduktionen kan bidra till att hela dygnsrytmen störs och att sömnen påverkas negativt.

Generellt låga nivåer av melatonin har också påvisats hos personer med autism. Där kan man vara en delförklaring på spåren. Signalämnena serotonin och GABA påverkar också regleringen av sömn och vakenhet. Det är känt att de fungerar annorlunda hos personer med autism, vilket kan bidra till problemen. 

Både barn och vuxna med autism har ofta depressionsperioder, och ett av de typiska symtomen vid depression är just sömnstörning.

Liksom för alla andra människor påverkas sömnen också för personer med autism av vanor, händelser under dagen och av livssituationen i stort. Bidragande orsaker kan vara överkänslighet för sinnesintryck, såsom ljud, ljus eller förhållanden i sängen, och svårigheter med tidsuppfattning.

En dåligt reglerad dygnsrytm är en vanlig upptäckt hos personer med ASD. Vissa forskare föreslår att dygnsrytmdysfunktion kan göra det svårare för autister att anpassa sig till förändringar i sin miljö. Problem med dygnsrytmen kan minska den totala sömntiden, göra att somna svårare och orsaka vanliga symtom på sömnstörningar, såsom :

• Sömnighet dagtid

• Svårigheter att kontrollera känslor

• Brist på energi och motivation

• Problem med att lära sig och komma ihåg nya koncept

• Irritabilitet

• Depression

Autismspektrumstörning kan ha en signifikant negativ inverkan på sömnen.  Personer med autism av alla svårighetsgrader kan ha problem med att somna, sömn eller så kan de sova överdrivet. Vissa kan uppleva mardrömmar och andra sömnstörningar relaterade till sensoriska problem. God sömnhygien och andra hälsosamma vanor kan hjälpa människor med ASD att minska ångest och skapa en lugnande rutin som främjar sömn. 

Faktan om Autism och sömn har jag hittat online.

Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att allt är bra med dig, vilket det är med mig. Nu kommer jag att berätta om någonting jag tycker är bra med munskydd. Inte bara bra att det skyddar mot virus osv i och med pandemin, inte enbart det som är bra med det skyddet.

Det jag nu kommer att ta upp kanske låter väldigt barnsligt av mig att skriva, men det är någonting som gör mig själv stolt och får mig att våga lite mer. Tillfällighet eller ej? Det är för tidigt att säga.

Jag brukar generellt inte använda munskydd (munkorg som min morfar brukar säga), men har börjat nu sedan några månader tillbaka. Inget konstigt med det, men det är ju inte något krav på att man behöver ha munskydd när man är i butiker eller så, i alla fall inte vad jag vet.

Jag var till den vanliga butiken Clas Ohlson igår och i vanlig ordning tog jag på ett munskydd. Det var ju riktigt bra att ha det på. Jag kände mig inte bara mer säker mot att bli smittad av Corona, utan även mer säker att prata med personal i butiken,

Eftersom jag har diagnosen Aspergers Syndrom (Autism), så har jag svårt att prata med folk jag inte känner och även svårt att titta folk i ögonen när jag inte känner personerna. Det blir väldigt jobbigt också, på grund av att det tar en massa energi av mig att göra det. Igår gick det hur lätt som helst. Jag behövde låna toaletten och ställde mig i kön till där man betalar i kassan. Där väntade jag på min tur, eftersom det bara var en person framför mig i kön och han var precis klar. Jag frågade "om man ska använda toaletten, behöver man ha en nyckel eller något?".

Jag kände mig så säker på min fråga, eftersom jag hade munskydd på mig. Med tanke på det, så vågade jag fråga helt själv och inte vara beroende av att någon hjälpte till för att prata i mitt ställe. Jag kände mig inte ens nervös.

Det gick ju bra, eftersom ingen såg hur jag såg ut där under. Jag skyddade ganska mycket eller väldigt mycket av mitt ansikte också, så munnen syntes inte. Det var nog därför jag kunde ta för mig mer och fråga själv.

Jag brukar också tycka det är lätt att fråga åt andra, som själv inte kan föra sin talan i vissa fall. Jag har hjälpt en kompis förr på jobbet som har Downs syndrom, när personen själv har svårt att göra sig förstådd med språk osv. Personen kan prata, men inte alltid folk förstår vad som sägs och då brukade jag förr hjälpa till ibland. Jag tycker det då är lättare att prata och jag känner mig mer på ett annat vis. Skulle jag föra samma talan själv, utan att jag hade någon med mig som har Downs eller att jag har munskydd, då vore det inte samma enkla grej.

Jag vet också hur lätt det var förra gången jag var till Apoteket, för att hämta ut ett recept. Det kom då följdfrågor, som "går det bra att byta till en annan billigare sort?". Då kunde jag också svara på den frågan efter att ha talat om mitt ärende. Det gjorde jag helt själv, utan att någon stöttade mig eller ens fanns i min närhet. Jag var helt ensam och gick dit själv.

Mycket kunde ha gått fel båda gånger och jag kunde helt enkelt ha svamlat, pratat för fort eller kommit av mig på grund av att jag blivit nervös. Nej, ingenting av det hände och jag blev bara så glad över att jag klarade av detta. Inte alls lika svårt som det är och lika krävande på energi, som att prata med någon okänd sådär utan munskydd.

Det där munskyddet gör att jag kan skärma av mig själv, men gör också att jag får vara som jag är och ser ut med min mimik. Jag brukar ju inte göra några olika minspel eller så, som gör att det ser konstigt ut. Det känns tryggt att få vara avskärmad ändå, eftersom folk inte ser hela mig på vissa sätt. Jag har svårt att förklara, men jag känner mig mer privat på något vis och känner att jag kan slappna av och slippa vara på helspänn hela tiden.

Det hela kanske också beror på att jag varit hemma hela dagarna vid båda dessa tillfällen och varit ganska så utvilad? Jag tror inte att det ska ha någon större betydelse. Det känns ändå som om jag känner mig mer säker bakom det där munskyddet och kan ta för mig lite mer, istället för att ha någon som för min talan jämt och ständigt.

Med detta är det inte säkert att det här gäller varje gång jag ska tala med folk jag inte känner i en butik eller liknande sådär. Allt beror förstås på vilken status det är på mig och hur jag känner mig. Det spelar också roll om jag är glad, pigg och mår bra i övrigt. Skulle jag redan ha slut på energi, så kan jag nog känna att det inte går att prata sådär med munskydd heller. Det känns i alla fall som ett stort steg framåt för mig, vad gäller att ta mig för saker och ting själv.

När jag inte hittar i en matvarubutik, så brukar jag kunna 1 gång av 10 fråga om hjälp, men oftast struntar jag i det om jag inte själv hittar. Det tar så mycket energi av mig att be om hjälp, även om personalen i butiken är till för att hjälpa,

Att våga prata med folk sådär är ett riktigt stort steg för mig, eftersom det brukar ta så mycket onödig energi av att prata med någon jag inte känner. Dessa gånger kan jag tacka munskyddet för hjälpen.

Nej tack, aldrig mer dessa

Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att läget är fint med dig, vilket det är med mig. Igår kom min nya Tangle relax therapy. Jag hade ett par billiga från Fyndiq innan, men de gick sönder nästan på en gång.. 21/5 fick jag de och inte ens en vecka går, innan de är trasiga. Det går inte att vrida på dessa åt något håll, innan en av de där piggarna som håller ihop allt blir för tunn och går sönder. Hur kul är det? Nej, inte särskilt kul alls.

Köp inte dessa som jag gjorde. Även om de är billiga, så håller de inte alls länge. De jag köpte först var från Fyndiq i 2-pack, för 59:-

De gick sönder på precis samma ställe båda två eller ungefär samma ställe, om det ska vara riktigt noga. Den där pluggen som ska in i hålet blev för liten och lossnar så fort jag ska vrida på dessa. Man ska kunna vrida och rotera dessa 360° i valfri vinkel. Det är nog därför det blev som det blev med att plasten nöttes ut, eftersom jag vred på de hur många gånger som helst varje dag. Så klart att de inte håller då.

Den jag köpte finns här. Inget tips alls, eftersom de lätt går sönder. Välj att satsa på någon annan som är lite mer rejäl i plasten, om jag säger så och som håller längre.

Rekommenderas inte alls och det vet du nu.

Tar man bort den "länk" av de som är trasiga, så går den att använda ändå. Det har jag upptäckt.

Synd att man inte kan skriva en kommentar till detta på hemsidan hos Fyndiq.