Hallå där ute i den berömda holken. När jag vaknade så låg jag som vanligt och läste nyheter i mobilen och kollade lite sociala medier, ja det jag brukar göra.

När jag klev upp, så kom stressen. Jag hade lite smulor på golvet vid bordet i vardagsrumsdelen, hade skräp från frukt på bordet, hade en liten väska och en keps typ ute i hallen på bänken. Jag hade även lite smått i köket att plocka undan från diskbänken. Direkt kom paniken och jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag kände hur yr jag blev och så vidare. Jag hörde av mig till min mamma, både via sms och via att jag ringde henne. Hon och pappa kom båda två för att hjälpa mig med dessa saker.

Bild sedan 4/4 - Smacken i Timrå

Eftersom jag har min diagnos Aspergers syndrom, så är det inte tråkigt att göra det själv, utan svårt. Svårt på så vis att jag får ont i huvudet eller blir trött och slut på annat vis.

Jag kände bara hur stressen kom krypande och då är det skönt att ha föräldrar att luta sig emot, så att man kan få hjälp.

Det jag själv kommer att ta tag i, det är att duscha. Där är ingen hjälp behövlig på så vis, vilket är tur att jag kan sköta själv. Det gäller bara att ta mig för att gå in där. Jag kommer alltid med ursäkter eller inte alltid, men oftast hittar jag någonting annat att göra som tar upp tiden. Det är ju också det här med att vara blöt efter duschen, ingen höjdare direkt för min del. Aspergers syndrom eller inte, det låter jag vara osagt.

Egentligen är det bra att jag kan vara så självgående som möjligt, men just denna förmiddag klarade jag det inte själv. Att få hjälp var inte vad jag kände för idag. Går det inte utan hjälp, så går det tyvärr inte.

Hoppas att du får en fin dag idag, med allt du tar dig för.

#bestofnouw #nouw_blogger #nouw2021 #bestofnouw2021

Hallå där ute. Nu kommer jag att svara på frågor om Aspergers Syndrom. Det finns folk som inte vet vad diagnosen är för någonting och så finns det folk som gärna vill veta mer.

Here we go!

Det här är ungefär samma fråga hos både @hultans och @veralynn och därför kommer jag att svara på deras frågor tillsammans.

Kan du berätta lite mer om vad Aspergers är för något? Veralynn underar också hvordan er det å leve med det, vilka utfordringer har du?

Aspergers Syndrom är också en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Idag betraktas det som autism. Jag brukar inte kalla det för att jag är sjuk eller har en sjukdom, jag ser det som en funktionsnedsättning. En sjukdom är någonting man kan bli frisk ifrån och så vidare. Denna diagnos har jag fött med och kommer att ha hela livet. Det är ingenting som kommer att smittas från mig till dig, om vi skulle umgås. Det är inte som en förkylning eller liknande som du kan bli få av mig, om jag skulle ha den.

Min hjärna hämtar in information på ett annat vis än vad den gör för en person som inte har min diagnos. Det gör att om jag tar in för mycket information på en gång, kan det kännas som att hjärnan går på högvarv. Det kan ibland kännas som om hjärnan är lika tom som om man vrider ur vattnet ur en disktrasa eller så kan hjärnan kännas som mos.

Den här diagnosen kan jag ha fått från någon av mina föräldrar som bär på genen, bara det att den inte har utvecklats hos de eller att de inte fått någon diagnos. Man kan också säga att om någon annan i släkten har diagnosen eller en antydan, så kan du få det på så vis. Personen som bär på diagnosen kan ha den utan att veta om det också.

Asperger är uppkallad efter pediatrikern Hans Asperger från Österrike. Diagnosen stavas inte med varken B eller PB, utan enbart med P och där är det många som stavar fel.

Det kan ibland vara en ren utmaning av mig att vara i samhället, eftersom jag tar in allt med syn och hörsel samtidigt, Det gör att jag blir väldigt trött, slut och behöver mer återhämtning senare. Det spelar ingen roll om jag gjort någonting som jag tycker är väldigt kul eller någonting annat, det är bara så att allt jag gör kräver att jag senare behöver vila, återhämta mig och ta igen mig. Efter att jag gjort vissa saker, så kan jag behöva sova eller i alla fall vila flera dagar efteråt. Det är väldigt jobbigt.

Jag har också svårt att förstå kroppsspråk, oskrivna regler, förstå ironi om man inte talar om det direkt till mig. Att läsa mellan raderna gör också att det tar en jäkla massa energi. Hur man ska vara och hur man ska beta sig, är ingenting som kommer självklart för mig. Jag har lärt mig med tiden hur man ska vara mot andra, men inte så att jag gärna småpratar med folk jag inte känner eller folk jag jobbar med.

Det som behövs i mitt liv är struktur, rutiner och att få veta vad som kommer att hända. Det gör annars att jag blir mer trött och slut, behöver vila mer och ta igen mig efteråt. Rutiner är väldigt viktigt, eftersom jag vill ha det på ett visst vis varje morgon. Jag vill först ligga med mobilen ca 30 minuter eller mer, läsa nyheter, spana in Instagram och bloggen. Sedan väljer jag att i princip äta samma frukost varje morgon. Det är liksom en rutin jag har, som kan förstöra en hel dag för mig om jag inte får frukosten som jag vill när jag är hemma.

Om man har bestämt någonting med mig, så kan man inte komma 5 minuter innan och ändra sig Det blir då kaos för mig och jag vet inte vad jag istället ska hitta på. Man kan inte heller bestämma 5 minuter innan att nu ska vi göra si eller så. Jag behöver ha förberedning, veta helst igår vad som ska hända nästa dag. Annars blir jag så trött och slut bara av det.

Om det är någonting jag tycker mycket om att hålla på med, så kan jag sitta i timmar och pyssla med mina specialintressen. Jag kan då glömma bort både tid och rum, fokusera på det jag vill och glömma att världen utanför existerar alls.

Jag tycker på gott och ont att det är lättare att umgås med djur, särskilt hundar och barn. Äldre personer går det också bra med. Det blir då kravlöst på ett helt annat vis och jag känner att jag får ut mer av att umgås där. Jag känner att jag är på samma nivå, att jag kan tänka, tycka och vara mig själv. Med det inte sagt att jag kan ta kommandot och säga till ifall det blir fel ändå och vara den där vuxna som också sätter gränser där det behövs.

Jag gillar inte överraskningar, utan vill att man ska säga till vad som händer, så att jag får veta att kanske klockan 13:00 ska vi göra si eller så. Det är då bra för mig att få veta, så att jag kan förbereda mig på vad som komma skall.

Det där med tid är väldigt svårt för mig att känna på mig. Jag vet inte hur mycket jag hinner på ca 60 minuter, så jag kan bli hur stressad som helst och inte kunna göra det jag borde hinna på den tiden. Även om mina föräldrar säger åt mig och strukturerar upp vad jag rimligen hinner under den tiden. Om jag ska vänta på någon som kommer om 10 minuter, så har jag svårt att känna på mig hur lång tid det är, det kan för mig kännas mycket längre än vad det är.

Jag är väldigt känslig för både ljud och ljus. Jag måste alltid ha solglasögon på mig utomhus även om det inte är soligt, utan bara ljust utomhus. När jag var på en restaurang med mina föräldrar en gång och åt god mat, då var det så högljutt där att jag inte kände vad maten smakade. Det är bortkastad tid för mig att då vara där.

Är det för mycket folk eller för stora folksamlingar, som på släktmiddagar så brukar jag inte gå dit. Jag känner att det tar alldeles för mycket energi av mig, för att det ska vara värt det. Jag kan då vara trött och slut i flera dagar efteråt. Jag tar in allt med syn och hörsel samtidigt, vilket gör allt ännu värre. Det går inte att bara ta in med synen och inte hörseln, båda används lika mycket där.

Gör jag någonting som jag tycker är roligt, så tar det minst lika mycket energi som om jag skulle göra någonting jag inte tycker är kul. Där kan man inte säga att någonting tar mer energi än någonting annat av dessa två. Det tar precis lika mycket, eftersom jag inte kan stänga av synen och bara använda hörseln eller tvärtom.

Om jag skulle vakna en morgon utan energi, så fylls den inte på om jag skulle göra någonting som jag tycker är roligt senare under dagen. Nej, jag måste då vila och sova för att fylla på mer energi. Är däremot energin slut för en dag, då är den slut och kan kanske inte fyllas på lika lätt som den gör för någon som inte har Aspergers Syndrom.

Att vandra i skogen eller gå på klippor osv kanske du tycker är jättelätt, men för mig är det inte så lätt som du kanske tror. Även om det inte tar så mycket energi av dig, så kan det ta rejält mycket energi av mig och jag behöver äta någonting för att få snabb energi tillbaka. Kanske en bit choklad eller en näve nötter. Det är för att det kan vara ojämnt underlag, vilket resulterar i att jag blir yr och har svårt att ta mig fram. För det mesta brukar jag få hjälp av min pappa.

Att ta hand om mitt hem tycker jag är väldigt svårt. Jag tycker det är problem med att strukturera upp och ta tag i saker. Får jag bara veta från mina föräldrar (mamma för det mesta) vad jag bör ta tag i, då gör jag det. Inte sagt att det inte tar energi från mig, gör mig trött och slut. Att städa, dammsuga, dammtorka osv det tycker jag är för jobbigt och gör det absolut inte själv. Det kan resultera i att jag blir trött och slut, samt behöver vila ibland flera dagar efteråt. Det är då tur att mina föräldrar finns och kan hjälpa mig.

När jag varit utomhus, haft ytterkläder på mig och kommit hem, då lägger jag allt på min bänk ute i hallen. Det är då tyvärr så att jag känner mig för trött och slut, vilket resulterar i att jag inte har förmågan att ta tag i det där med att hänga upp ytterkläderna eller lägga de saker på plats som jag kommer hem med.

I sociala sammanhang kan jag ha svårt att förstå vad folk egentligen menar. Om någon säger åt mig "Vilken fin tröja den där personen hade" och var ironisk, då kan jag svara "Det tycker jag också", vilket då kan bli så himla fel. Jag kanske missuppfattade. Ironi är verkligen ingenting jag har lätt för. Det är klarspråk som gäller för mig, annars förstår jag inte vad som menas. Jag tar allting bokstavligt och förstår inte när jag inre sa göra det. Jag har svårt för ironi, eftersom jag inte förstår när folk använder den.

En del med Aspergers Syndrom kan tycka det är jättejobbigt eller till och med helt omöjligt att resa iväg någonstans, med tanke på att de inte vet eller kan sätta sig in i vad som kommer att hända. För mig är det inte så, även om det kan vara en utmaning många gånger. Om jag då reser med mina föräldrar, så är det så att de sköter marktjänsterna åt mig och hjälper mig med vad jag ska ha på mig och så vidare. Det är då lättare att kunna vara med på resan för mig. Om jag blir trött och slut, då är det bara för mig att vila.

Jag är väldig introvert och har svårt att prata med folk jag inte känner eller folk jag jobbar med, medan jag med min familj (mamma, pappa, syster osv) kan säga vad jag egentligen tycker och tänker hela tiden. Ja, på gott och ont.

Jag har alltid haft lättare att kunna uttrycka mig i skrift, än tal. Jag kan ju prata och förstå en väldig massa saker, men det är ändå lättare för mig att kunna uttrycka mig i skrift, om det är någonting allvarligt eller någonting jag verkligen behöver får ur mig. Med det inte sagt att det är samma sak för alla med Aspergers Syndrom.

Jag har ibland lätt att komma ihåg fakta ur en text, eftersom jag har fotografiskt minne. Jag kan se texten framför mig och komma ihåg så. Även om jag inte förstår innehållet och kan ta ut den viktigaste fakta ur en text, så kan jag i alla fall komma ihåg texten och kan då svara på frågor ändå utifrån mitt fotografiska minne.

När det kommer till datorer och teknik, så har jag själv lärt mig att använda Adobe Photshop, eftersom det är någonting jag brukar använda varje dag.

På grund av min diagnos så brukar jag rätta folk hela tiden, när de säger fel saker eller när de stavar fel. Jag tycker det är riktigt irriterande när folk stavar fel. Om någon tillexempel säger "Igår var såg jag en musical (engelska ordet) på TV", då kan jag rätta och säga att det heter musikal och inte musical.

Jag kan gå på bio och se film på det viset, men jag kunde tydligen inte se film i skolan tillsammans. Det var för att jag tycker det var jobbigt med dels förmycket folk och dels behöver jag den där lugna och tysta miljön som gör att jag kan vara för mig själv (ev mina föräldrar) och bara lägga fokus på filmen eller tv-programmet jag ska se. Om filmen hoppar för mycket i nutid och dåtid på ett vis jag inte förstå, då brukar jag kunna fråga mina föräldrar. Det är bra att man kan fråga, om man inte förstår eller behöver hjälp att förstå.

Jag har också svårt att kunna föreställa mig hur en människa ser ut om jag pratar om den, även om jag sett människan flera gånger. Man kan säga att jag har ansiktsbildhet, vilket resulterar i att jag kan prata om en människa och veta vem personen är, men inte se personen framför mig om jag pratar om personen och den inte är i min närhet.

Aspergers Syndrom kallas för den osynliga diagnosen, eftersom det inte syns utanpå att man har en diagnos inuti.

Jag tycker också det är jättesvårt att kolla en person i ögonen när jag pratar med den personen. Om jag skulle titta ner eller inte möta dina ögon när vi pratar, så är det inte på grund av att jag inte tycker om dig som person. Det är för att det är mycket lättare för mig att kunna ta in vad du säger om jag gör så.

Om du vill mig någonting viktigt, så är det bra att du skriver till mig och inte tar det med mig om jag är tillexempel trött och slut. Det gör att jag då inte tar in det du vill säga, utan att tröttheten tar över och gör att det blir svårare att lägga fokus på vad du vill förmedla till mig. Det är alltid så att jag lättare tar in vad du vill förmedla om det någonting viktigt, om jag hellre läser än lyssnar. Om jag behöver lyssna på någonting du säger, så vill jag inte ha ögonkontakt, ha störande ljud omkring mig eller annat som tar uppmärksamhet ifrån det du vill berätta för mig.

Jag fokuserar helst i nutid och har svårt att komma ihåg saker i dåtid. Det är då mycket lättare för mig att komma ihåg sådant som hände när jag var barn, alltså specifika händelser ur barndomen, än vad jag tillexempel åt till middag igår eller vilken tid jag vaknade i morse. Jag lägger bara fokus på det som är här och nu, utan att komma ihåg särskilt mycket från det som varit.

Föredrar ensamhet, framför att umgås med någon. Jag har alltid varit en ensamvarg som föredrar min egen ensamhet till största del av livet. Även om jag tycker om att umgås med folk, så kan jag även tycka väldigt mycket om min egen ensamhet också och värdesätter den ibland före att umgås med familj eller vänner.

Är du sugen på att läsa mer om mig och min diagnos eller bara vill veta mer i allmänhet, då kan du köpa min egen bok om Aspergers Syndrom. Du hittar den här. Det är inte jag som satt priser.

@blackout undrar Vilka fördomar har du mött eller brukar möta?

Jag har mött en del fördomar faktiskt. Det är främst att jag inte blir trodd, att personer utgår i från att jag ljuger när jag talar sanning. Jag sade till en person (jag hade då inga glasögon på mig som jag behöver för att se på långt håll) och såg en person som jag brukade snacka med ibland på mitt jobb (Vi kan kalla personen Greta) "Greta, är det du?" efter att personen sagt "Hej Jossan". Till saken hör då också att personen hade färgat håret, vilket ytterligare får det hela att bli än mer annorlunda. Sedan fick jag till svar från en annan person när jag sa att jag inte såg att det var Greta. "Du såg visst att det var hon".

Har även fått höra att jag inte kan ha någon diagnos, eftersom jag inte ser ut att ha någon. Det är ju för att man jämfört mig med folk som har Downs syndrom. Där är vi inte alls lika, eftersom man inte kan se utanpå att jag har min diagnos. Jag kan ju så mycket mer och förstår så mycket mer än en person som har Downs också, på gott och ont. Inte för att jag tycker illa om de som har Downs, eftersom jag känner flera som har den diagnosen och har jobbat ihop med flera stycken. Det är ju som att säga att en person som sitter i rullstol och inte kan gå, bara låtsas för att få använda rullstol. Det kändes som om det var på den nivån.

Jag har ibland fått höra att jag är lat när jag inte kan tillexempel leta fram den viktigaste fakta ur en text eller att jag ljuger om att jag blir trött och slut i hjärnan av att sitta och skriva av recept på datorn. Jag fick ett handskrivet papper som jag skulle skriva av på datorn på mitt förra jobb. Jag tyckte det var svårt att skriva av, eftersom det inte stod ordagrant vad jag skulle skriva. Vi skulle skriva lättlästa recept till en receptbok och till en kväll vi skulle ha med jobbet, då man fick anmäla sig om man ville och komma dit för att laga mat. Jag fick verkligen tänka till hur jag skulle utforma det jag skrev om. Jag fick börja med att först tänka till vad för några redskap man behövde ha i köket, som tillexempel stekspade, kastrull, litermått osv. Eftersom det inte stod där vad jag behövde ha med, så gjorde det mig trött och slut i hjärnan av att tänka själv. Därefter fick jag höra att jag var lat som inte orkade skriva det där receptet.

Ibland får jag höra ord som "Eftersom du orkar sitta så länge vid datorn hemma, så måste du ju klara av det här också". Hemma ägnar jag mig åt mina egna specialintressen och det är faktiskt skillnad. Det jag själv gillar att göra vid min dator, det accepterar ju min hjärna att jag håller på med, vilket gör att den blir mindre trött och slut. Gör jag andra saker vid datorn, så kallat jobbrelaterat, så måste min hjärna lägga mer fokus på ett annat vis. Det resulterar i att jag blir trött och slut på ett annat vis vissa gånger, beroende på vad det gäller.

"Vad har du för sjukdom?" Jag brukar då säga att jag inte har någon sjukdom eftersom en sjukdom är någonting man kan bli frisk ifrån, så som feber eller förkylning. Det jag har är någonting jag föddes med och också kommer att dö med.

@happym undrar Vad upplever du som det "bästa" och "svåraste" med att leva med Asperger?

Bästa:

Det måste nog vara att jag tänker annorlunda, att folk har fått lära sig att tänka på ett annat sätt, tack vare mig.

Att jag är pålitlig. Behöver någon hjälp, då hjälper jag till eller finns där som en god lyssnare om det behövs.

Det som också är något som är det bästa med mig, det är att jag är mig själv och gör mig inte till. Jag försöker inte vara någon annan person. Jag tycker det är svårt att försöka vara någon annan och tänka som någon annan person.

Specialintressen är någonting som också är bland det bästa med mig. Jag är en sådan som kan sitta i timmar med mina specialintressen, utan att tröttna. Är det någonting jag brinner för, så kan jag faktiskt babbla på om det i timmar, leta fakta om olika specialintressen, skriva ut bilder och fakta eller ladda ned oändligt med bilder till min dator och mobiltelefon. Går in för någonting, så ger jag mig inte. Då är det liksom all in hela tiden och jag gör ingenting halvdant för det jag brinner för.

Jag säger alltid vad jag tänker och tycker, på gott och ont.

Svåraste:

Att vara i stora folkgrupper är någonting som är väldigt jobbigt för mig, eftersom det tar både kraft och energi av mig, så att jag behöver vila i flera dagar efteråt. Även om jag tycker om att vara i stora folksamlingar på tillexempel en konsert eller liknande, så tar det väldigt mycket energi av mig ändå. Jag blir så trött, att jag inte ibland behöver vila i flera dagar efteråt.

Att ta en fika ihop med någon på ett café kan vara jobbigt. Det spelar ingen roll om jag kom dit med massor av energi, det fylls liksom inte på även om jag gör roliga saker.

Att titta folk i ögonen eller ta personer som jag inte träffat förr i hand, för att hälsa. Det är någonting jag absolut inte klarar av, det gör att jag blir trött och slut.

Att ta in allt med syn och hörsel samtidigt, gör det väldigt jobbigt för mig. Jag kan liksom inte bara ta in saker med synen och inte använda hörseln eller tvärtom. Det tar väldigt mycket energi av mig. Det gör att jag blir helt trött och slut.

Att ta saker och ting bokstavligt, att inte förstå och kunna läsa mellan raderna. Inte förstå ironi.

Att inte förstå människors känslor, kroppsspråk, kunna läsa mellan raderna, förstå om man skämtar eller om man menar allvar. Ibland förstår jag inte heller mina egna känslor. Jag brukar ibland fråga en del människor om de tillexempel är ledsen om jag ser att de är blöta i ögonen, men de har kanske bara gäspat.

Att kunna välja, om jag får två saker att välja på. Det är som att fråga "Vill du ha ett äpple eller ett päron?". Det kan då sluta med att jag inte väljer någon av alternativen, eftersom jag har så svårt att kunna välja vad jag egentligen vill ha.

Att behöva vila mer än andra eller ta det lugnt och vara ensam om jag tillexempel gjort någonting roligt. Där är det som med allt annat, att jag inte tankar energi. Allt jag gör, både roliga och mindre roliga saker tar lika mycket energi från mig. Inte ens det roliga jag gör ger någon energi tillbaka, även om det är roligt för stunden eller under den tid jag håller på med det roliga.

Att jag alltid hjälper mina medmänniskor eller mina vänner och familj, även om det ibland gör att jag blir trött och slut. Vet jag inte hur en sak ska lösas, då läser jag på istället och ställer upp så till den grad att det kan göra mig väldigt trött och slut, närmast kanske flera dagar i sträck. Det var som för många år sedan då jag hjälpte en vän med bloggdesign, jag visste inte direkt hur jag skulle göra med HTML osv. Jag fick då läsa på och försöka förstå, jag avsade mig att göra annat med familjen och skyllde på det ena eller det andra. Jag var så inne i att jag vill hjälpa min vän, att jag tröttade ut mig fullständigt och nästan tog ut mig för mycket för att jag verkligen ville hjälpa min vän med den där bloggdesignen. Satt där till långt in på nätterna, ibland använde jag hela helger till att bara försöka hjälpa min vän med den där bloggdesignen.

Att jag är för godtrogen och tror alltid gott om mina medmänniskor, vilket resulterar i att jag inte alls alltid förstår att jag blir utnyttjad, att folk sedan står där och skrattar bakom min rygg eller snackar skit om mig. Jag förstod ju inte att den personen som var så vänlig ville mig så otroligt ont eller bara utnyttjade mig till sin egen fördel.

Förändringar är också väldigt jobbigt. Att man ändra saker och ting eller att man kan kommer 5 minuter innan saker ska ske och säga att nu gör vi si eller så istället. Man kan inte ändra sig i sista minuten och låta bli det som man kommit överens om eller säga att vi gör det här i stället.

Att umgås med jämnåriga kan vara väldigt jobbigt vissa gånger, medan det går bra att umgås med vissa är det sämre med andra. Jag trivs bäst med barn, djur (hundar) och äldre personer. Där känns det kravlöst och är på en nivå som passar mig. Jag slipper göra mig till och kan vara mig själv helt och hållet.

Glöm inte att du kan om du vill, skaffa dig min egen bok om Aspergers Syndrom här. Det är inte jag som satt priser.

#bestofnouw #nouw_blogger #nyttinlägg #nyttinläggpåbloggen #nyttblogginlägg #personligblogg #personligt #personligblog #personligblogg #personligblogger #personligbloggare #bloggplatform #bloggtopplistan #blogg #inlägget #blogginlägg #ettbrablogginlägg #bloggareisverige #bloggare #cool #coolt #jaghardetganskabra #jagärdenbästa #autism #autismspektrum #autismhjärna #asperger #aspergerssyndrom #aspergerssyndrome #questions #question #questiontime #frågestund #frågestundpåbloggen #qna #frågorochsvar #frågor

När man håller igång så sjukt mycket som jag gjort (i förhållande till vad jag orkar), så blir jag himla trött.

Någonting du inte skulle känna om någonting särskilt, håller jag på att somna när jag gör. Jag menar om jag gjort saker flera dagar i rad. Därför har jag fått äran att vara ledig idag, tog beslutet själv med hjälp av min mamma. Jag är så himla trött och bara grät igår när jag kom hem från jobbet. Suckade igår eftermiddag på jobbet, så att hon som är personal i min grupp funderade vad det är med mig.

Jag är fortfarande så jäkla trött, att jag behöver sova. Att göra saker flera dagar på rad är inte så särskilt bra för mig, för att jag blir för trött och slut. Jag tycker faktiskt om att träna medelgympa på måndag kvällar och att gå på vattengympa eller som det heter vattenträning, gillar jag också. Sedan är det där med jobbet som tar dagen efter. 3 saker tre dagar i veckan på raken, man känner sig helt slut efteråt.

Eftersom jag tar in allt med syn och hörsel samtidigt, så är det extra känsligt för mig på alla plan. Lägger man till diagnosen Aspergers syndrom, så blir det nog snäppet värre ändå.

Vaknade imorse med jäkla mycket energi eller iallafall vid 11-tiden kan man säga. Efter frukosten, så blev det att lägga sig i sängen med surfplattan och spela lite. Då kom tröttheten och jag sov några timmar.

Sömnen inatt har varit förvånansvärt bra faktiskt och jag är inte trött för att det är sömnbrist. Man kan vara trött ändå anser jag eller av andra orsaker.

Nu vet du hur läget är med mig eller hur landet ligger, som man också säger.

Utomhus blåser det storm och har gjort större delen av dagen. Skönt att man slipper gå ut mer än nödvändigt i alla fall.

Till detta inlägg har jag ingen fancy bild eller någonting annat som lockar läsare hit. Har du läst ända hit, då grattar jag dig till det. Ha det så bra så hörs vi igen en annan gång.