Autism och att vara ärlig

Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att läget är fint med dig.

Autism/Aspergers syndrom och att vara ärlig, hur går det ihop?

Det där med att man alltid får ett ärligt svar från en person med Aspergers syndrom eller autism är förvisso sant, men man kan även ljuga.

Jag har faktiskt ljugit flera gånger förr när jag sagt till mina föräldrar att jag varit så trött och orkeslös att jag inte velat göra någonting eller ens orkat gå utanför dörren. Då har min mamma först jobbat hela dagen på sitt jobb och sedan stressat hem till mig med middag hon köpt åt mig på affären eller så har pappa kommit med någonting att låta mig äta. Jag var väl inte så jättetrött eller slut då, det var bara så att jag satt och chattade mdd olika personer online och kände att jag inte kunde lämna dessa i sticket och bara dra. Ja, okej en och samma person liksom.

Även fast person jobbade heltid, så väntade jag på personen och vi chattade och byggde upp vår egen story av olika karaktärer. Vi skrev som en berättelse mellan varandra och enligt mig hade vi jättekul. Vi chattade även vanligt om dagen osv. Nu för tiden chattar jag inte med folk sådär. Det slutade jag med någon gång i december 2018. Visst har jag velat komma tillbaka till det, men det funkar inte för mig. Jag mår för dåligt av att chatta med folk sådär på olika forum sådär. För mig räcker det som det är med bloggen och Instagram. Det behövs inte så mycket mer tid online. Jag har ju även min familj och det är jag mer än nöjd över.

Att chatta med folk som inte litar på att man är den man utger sig för att vara eller vara bög om man inte visar bild på sig själv gör att jag backar från det där med att chatta med okända personer. Jag umgås hellre med folk som inte bara tar mig för givet utan bryr sig om vem jag är på insidan och inte bara ser till det yttre.

Det var en gång en person som fick se bild på mig online, viket var många år sedan. Han skrev "Ugly as fuck" och även "så ful att jag vill spy". Det är också en av anledningarna till att jag inte vill chatta med folk sådär igen.

Åter till det för med att folk med autism och Aspergers syndrom har svårt att ljuga. Det kan ju stämma i de allra flesta fall, men inte för mig. Jag ljög då för mina föräldrar 2018. Nu för tiden ljuger jag aldrig och säger alltid sanningen, eftersom den är bättre än att ljuga. Sanningen kommer ju alltid fram ändå till slut.

När jag berättade för mina föräldrar om att jag ljugit, så blev de ju inte glada kan jag meddela. Det är ju bra att man kan tala ut om saker och ting, reda ut allt och må bättre.

Jag är en sådan som brukar svara ärligt när folk frågar mig någonting. Det är också så att jag inte förstår vad som är skämt eller allvar alla gånger. Om en person liksom säger "vilken vacker tröja hon har" men inte menar det och jag säger att jag inte tycker det är, men inte förstår att personen skämtat. Ja, då kan det bli så himla fel.

Till exempel förstår inte många med asperger eller autism riktigt "kan du öppna fönstret?" och svarar "ja", men inte öppnar fönstret. Då tar personen med diagnosen det ordagrant och förstår inte att det var tänkt att personen skulle öppna fönstret. I det läget är det bra att vara övertydlig och ställa frågan på ett sådant sätt, så att person verkligen förstår att den ska öppna fönstret.

Man kan till vissa inte heller säga "Det regnar småspik" eller "jag hoppar över kaffet", då tar personen med diagnosen det ordagrant.

När man ställer en fråga till en person med autism eller asperger, så får man alltid ett ärligt svar eller ja, 11 gånger av 10 kan man säga. Jag ljuger aldrig nu för tiden, utan talar alltid sanning på gott och ont. Bättre att tala sanning, än att börja ljuga för folk och sedan inte komma ihåg vad man sagt. Sanningen är alltid bäst och den håller jag mig alltid till, sedan 2018. Innan dess var jag en sådan som aldrig ljög, utan alltid talade sanning. Det gör jag ju i och för sig nu också, talar sanning alltså. Alltid sanning och aldrig ljuga.

Hoppas att du får en fin dag med allt du tar dig för idag.

Gillar

Kommentarer