Många tankar i hjärnan, många tårar som faller på min kind. Många känslor inuti. Allt handlar om det nya som kommer. Jag vet ingenting och känner heller ingenting. Jag har inte fått veta någonting av allt jag undrar över. Vissa saker går inte att svara på ännu, eftersom man ingenting vet.

Jag har pratat med hon som är personal i min grupp på jobbet jag är på nu (daglig verksamhet) och hon kunde inte svara på så många frågor. Hon vet typ inte mer än någon annan hur allt verkligen kommer att bli. Man får se framöver hur det kommer att bli med allt, så att man får försöka sätta sig in i den uppgift man har att göra när man väl är på plats liksom.

Jag kan inte delge dig någonting jag inte vet i dagsläget och kan inte heller för min egen del få reda på någonting.

Jag vet att det är en person som jag jobbar med just nu som går i pension på daglig verksamhet och det tog mig tydligen riktigt hårt just nu. Mina tårar föll ner för kinderna när jag kramade henne och tänkte på framtiden. Det känns verkligen vemodigt att lämna de kompisar jag lärt känna på daglig verksamhet. Vissa av de kommer jag ju nu att jobba med på kommunhuset också, medan vissa kommer att vara kvar på daglig verksamhet. Det är inte mer än att jag kan gå dit, för att hälsa på och träffas när jag är ledig. Jag jobbar ju inte varje dag i veckan liksom.

Idag har jag fått rensa pärmar, tömma mitt skåp och plocka undan saker jag inte vill ha kvar. Jag har rensat papper jag arbetat med under tiden jag varit på Daglig verksamhet eller dagcenter som det hette förr. Jag har fått köra de i en maskin som gör pappret till typ konfetti. Det känns som att man har känslor i kroppen som känns en aning vemodiga. Även om det känns kul att få börja om på nytt, så känns det ändå vemodigt att lämna det trygga och börja på något annat.

Det här är ju en resa jag velat börja på. Jag har velat börja på något nytt och lämna det gamla i flera år, eftersom jag inte har haft någonting att göra där på daglig verksamhet och inte velat vara där. Nu har jag ju chansen att få min önskan uppfylld.

Det kommer ut något bra av det hela också och det är tillåtet att låta känslorna komma. Man får vara känslosam ibland, det visar på att man har känslor och att en person med Aspergers Syndrom inte är så känslokall som folk ibland säger.

Hallå i holken, ännu en gång!

Idag var det julmarknad på Kreha. Jag var där och köpte lite saker som jag gav bort. Jag älskar att köpa fina saker och saker man kan bli glad av.

Det fanns mer att köpa, än det jag faktiskt köpte. Jag är glad över det jag kunde ge bort i alla fall.

Min fina systerdotter fick två par jättefina klänningar/tröjor som jag blev glad av att ge bort. Ena kostade bara 15:- medan den ena kostade bara 75:-

Inne i butiken fanns det hur mycket som helst att titta på och köpa.

Jag köpte även en liten flingsalt med chiliflakes i. Den ska nog bli god att smaka framöver. Inte nog med det, jag köpte en av de där fina rosorna på bilden ovan, den med gult på. Den ska stå i mitt skåp med genomskinliga rutor.

Jag fotade inte allt i hela butiken, utan bara ett litet urval. Hoppas du blir inspirerad och kanske besöker butiken framöver, vem vet?

Kreha (kreativ rehabilitering)

Verksamheten arbetar miljömedvetet med återbruk, tygtryck, foto, växter, friskvård och målning.

Under sommaren driver verksamheten bagarstugan, loppis och hantverksaffär ute på Lögdö Bruk.

Telefon: 060 - 57 27 15

Krehas butik finns på Köpmangatan 55 i Timrå.

Öppettider är: Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag. Klockan 10:00 - 15:00.

Idag på jobbet firade vi att jag och en jobbarkompis fyllt år denna månaden. Vi blev bjudna på gammaldags vaniljglass med chokladkross, ett litet rån och några kinapuffar. Himla gott.

När vi firar födelsedag på jobbet, så väljs det en dag då man firar alla som fyller samma månad och firar de den månaden liksom. Då bjuds det på något gott, oftast glass. Eftersom jag och en till fyller år i november, så firar vi oss den här månaden. Nästa månad firar vi alla som fyller år i december en viss dag osv.

Annars har jag fått träffa den nya killen, som ska börja i vår grupp efter studenten till sommaren. Han var trevlig, men väldigt surrig och snackade hela tiden.

Annars har det inte hänt så mycket mer kan jag tro, jag är glad och nöjd ändå.

Förlåt för att det inte blev någon blogg i morse. Jag var tvungen att ta det lite lugnt, sova en stund extra och så vidare.